Lååångt inlägg
Hejsan läsare..om ni finns?
Allt går snett rätt ofta har jag kommit på. Även om det inte är några stora grejer vi snackar om, tex: tröjan fanns inte i rätt storlek eller råkade ringa fel nummer. Det finns ju en del lite större, mer framtids tänkade, grejer som man trodde skulle gå på räls, som går fel. Någonting eller något kommer emellan. Något som man verkligen trodde kunde hända, sen dyker någon upp och kommer och förstör.
Ja, det finns ju en massa olika orsaker till att saker går fel. Men... Den största och vanligaste orsaken är nog människor. De kanske inte menar att komma emellan, utan det bara händer. Eller så är det den onda "förstörar" typen som har onda avsikter med det den gör. Att sabotera, att hindra folk från att vara nöjda och lyckliga. Den typen som ser andras lycka, sen ser de möjligheten att suga ur lyckligheten därifrån.
Man kan ju själv vara orsaken till att det går fel, att missa bussen tex. Man satt på toa för länge innan man gick till busstation, eller kanske smetade på en aning för mycket mascara innan man sprang i ilfart ner för trappen och ut till vägen. Och sen så ramlar man ch slår upp sina alldeles nya chinos som man hade köpt igår på ginatricot för 149kr!
Ja, så kan det gå, too bad for you säger jag bara!
Den typen, som-alltid-kommer-försent-och-sen-går-allting-neråt-typen, brukar jag kalla "Dålig-Prioriteringsmänniska" .
Känner du igen dig?
Du går upp klockan 7.00 på morgonen, kanske tar en dusch, sen klär du på dig, lägger på ett bra lager med smink. Och sen kollar du på klockan och inser med fasa att du börjar om fem minuter! Du lägger på en panik-rem och skyndar dig till ditt rum för att sätta på de yber-viktiga accesoarerna.
Det är 3 minuter kvar. Sekunderna tickar förbi när du letar efter dina vita sneakers. "Var i helskotta är dom? Har hunden ätit upp dem eller? Nej juste!" intalar du dig själv "Vi har ingen hund, och detta är orsaken!" säger du sarkastiskt till dig själv och skrattar lite smått psykopatiskt. Du halv springer till skolan.
3.2.1. Klockan är 8.50. Dörrarna till klassrummen är stängda. Knäpptyst i korridoren. Det känns lite läskigt, det är aldrig så här tyst under dagarna. Du börjar fumla med matteboken och letar fram en av dom 567800 pennor du fått av din lärare. Du går lungt igenom korridåren fram till klassrummet. Det silvriga handtaget, ser inte så inbjudande ut. Du lägger handen emot det och entrar klassrummet.
Alla ögon sugs emot dig "Not the best way to get attention..!" säger du tyst i huvudet.
Du sätter dig lågmält på stolen och dagen börjar precis som på samma sätt som alla andra börjar:
Du kommer försent.
Hur kommer det sig att jag vet så mycket om det här då? Jag kanske bara hittar på allt det här, bara driver med er. Eller så är jag allmänt allvetande!
Det sista alternativet hade nog vart bäst men nu är det ju så att jag är den där typen som alltid kommer försent, som alltid äter så jätte sakta och sen inser att jag är jätteförsenad. Men det kanske är värt det, min make-up är nästan alltid perfekt, och jag har a-l-d-r-i-g mjölk mustasch när jag lämnar matsalen. Men om man ska jämföra att komma i tid och att vara snygg väljer jag alternativ två faktiskt och jag står fast vid det beslutet.
Så fortsätt gott folk, välj skönhet famför punktlighet, om ni inte kan få båda förstås ;)
Godnatt!
Allt går snett rätt ofta har jag kommit på. Även om det inte är några stora grejer vi snackar om, tex: tröjan fanns inte i rätt storlek eller råkade ringa fel nummer. Det finns ju en del lite större, mer framtids tänkade, grejer som man trodde skulle gå på räls, som går fel. Någonting eller något kommer emellan. Något som man verkligen trodde kunde hända, sen dyker någon upp och kommer och förstör.
Ja, det finns ju en massa olika orsaker till att saker går fel. Men... Den största och vanligaste orsaken är nog människor. De kanske inte menar att komma emellan, utan det bara händer. Eller så är det den onda "förstörar" typen som har onda avsikter med det den gör. Att sabotera, att hindra folk från att vara nöjda och lyckliga. Den typen som ser andras lycka, sen ser de möjligheten att suga ur lyckligheten därifrån.
Man kan ju själv vara orsaken till att det går fel, att missa bussen tex. Man satt på toa för länge innan man gick till busstation, eller kanske smetade på en aning för mycket mascara innan man sprang i ilfart ner för trappen och ut till vägen. Och sen så ramlar man ch slår upp sina alldeles nya chinos som man hade köpt igår på ginatricot för 149kr!
Ja, så kan det gå, too bad for you säger jag bara!
Den typen, som-alltid-kommer-försent-och-sen-går-allting-neråt-typen, brukar jag kalla "Dålig-Prioriteringsmänniska" .
Känner du igen dig?
Du går upp klockan 7.00 på morgonen, kanske tar en dusch, sen klär du på dig, lägger på ett bra lager med smink. Och sen kollar du på klockan och inser med fasa att du börjar om fem minuter! Du lägger på en panik-rem och skyndar dig till ditt rum för att sätta på de yber-viktiga accesoarerna.
Det är 3 minuter kvar. Sekunderna tickar förbi när du letar efter dina vita sneakers. "Var i helskotta är dom? Har hunden ätit upp dem eller? Nej juste!" intalar du dig själv "Vi har ingen hund, och detta är orsaken!" säger du sarkastiskt till dig själv och skrattar lite smått psykopatiskt. Du halv springer till skolan.
3.2.1. Klockan är 8.50. Dörrarna till klassrummen är stängda. Knäpptyst i korridoren. Det känns lite läskigt, det är aldrig så här tyst under dagarna. Du börjar fumla med matteboken och letar fram en av dom 567800 pennor du fått av din lärare. Du går lungt igenom korridåren fram till klassrummet. Det silvriga handtaget, ser inte så inbjudande ut. Du lägger handen emot det och entrar klassrummet.
Alla ögon sugs emot dig "Not the best way to get attention..!" säger du tyst i huvudet.
Du sätter dig lågmält på stolen och dagen börjar precis som på samma sätt som alla andra börjar:
Du kommer försent.
Hur kommer det sig att jag vet så mycket om det här då? Jag kanske bara hittar på allt det här, bara driver med er. Eller så är jag allmänt allvetande!
Det sista alternativet hade nog vart bäst men nu är det ju så att jag är den där typen som alltid kommer försent, som alltid äter så jätte sakta och sen inser att jag är jätteförsenad. Men det kanske är värt det, min make-up är nästan alltid perfekt, och jag har a-l-d-r-i-g mjölk mustasch när jag lämnar matsalen. Men om man ska jämföra att komma i tid och att vara snygg väljer jag alternativ två faktiskt och jag står fast vid det beslutet.
Så fortsätt gott folk, välj skönhet famför punktlighet, om ni inte kan få båda förstås ;)
Godnatt!
Kommentarer
Trackback
